När jag gick i skolan tillhörde jag det gänget som inte var idrottare eller ens särskilt intresserad av idrott. Tyckte skolgympan var tråkig och gick hellre en promenad om man fick möjlighet. Jag brukar säga att jag var den som blev sist vald när man skulle välja lag. Eller vid närmare eftertanke… näst sist vald. Fanns någon som kom efter mig. Men hur som helst, jag var ingen idrottsutövare. Däremot har jag alltid haft ett intresse för att leda och bestämma. Ligger förstås något i att jag är äldst av fem syskon, och fick ta ganska stort ansvar. Inte alls så att det var tungt att bära det ansvaret men ändå – som storasyster har man koll.

Jag väldigt lyhörd och känner direkt av känslan som finns när jag kommer in i ett rum eller på en arbetsplats. Detta var något jag la märke till första dagen på min första riktiga arbetsplats, den där gången för nästan 30 år sen.  På min första arbetsplats hade man roligt! Man hjälptes åt och månade om varandra. Det var trivsel, glädje, skratt och bus blandat med allvar och även ibland gråt och förtvivlan.

Vi var ett gott gäng som drog åt samma håll, trots olika ålder, bakgrund och profession. Dock med en hake. Vår chef var mer en kompis -ville så gärna vara en i gänget – att ledarskapet kom på skam.  Vi hörde vad hon sa, men var som olydiga barn, och gjorde i stort sett tvärtom. När jag tänker tillbaka  på den tiden så skäms jag lite. Skäms över att vi i många fall betedde oss väldigt dåligt. Vi var ett fantastiskt gäng, och vi gjorde bra ifrån oss, med nöjda kunder och bra statistik men att vi inte tänkte på vår chef och vad hon fick utstå för vår skull…

Varför berättar jag detta nu då? Jo i hela mitt yrkesverksamma liv, oavsett vad jag har jobbat med så har känslan av att ha rätt spelare i laget funnits med. Det är så oerhört viktigt att man får ihop teamet och arbetar tillsammans mot målet.

Eftersom jag egentligen inte varit någon idrottsnörd, och framförallt ingen utövare så har jag istället fått upp ögonen och fokuserat på organisationen runt om. Rätt folk i och omkring ett lag är en viktig grundbult för att det ska bli bra. Att ha rätt kompetens för uppgiften är en självklarhet, men rätt personprofil och mindset är minst lika viktigt, och ofta bortglömt eller bortprioriterat. Man tror att om man får den där målgöraren, eller den där målvakten så blir det bra – då vinner vi. Det viktiga är då att hitta rätt spelare för hela laget. Detta gäller alla lag – oavsett om det är sällskapsspel, idrott på elit eller motionsnivå eller i arbetslivet. Det är när vi börjar jobba tillsammans som det händer grejor och vi kommer framåt.

Känslan av att tiden bara springer iväg är ju påtaglig i de flesta sammanhang. Sträva har funnits som rekryterings- och bemanningsföretag i tre år. Denna tid har varit ganska omtumlande för mig. Jag hade jobbat i gigantiska organisationer i drygt 25 år, när jag hoppade av och på ett delägarskap i detta nystartade företag.

Oups vilken utmaning! Men så nyttig. Jag hoppas verkligen att alla som har eller har haft tankar på att starta eget och göra slag i saken av den där idén som förmodligen ligger och pyr någonstans i bakhuvudet.
Alla dagar har inte varit en dans på rosor – det vill jag verkligen inte säga, men det är och har varit oerhört lärorikt. Varje dag är en ny dag med nya utmaningar och lärdomar att dra nytta av tills nästa dag.

Senaste halvåret har vi tillsammans med Josef och Åsa och gänget på Angström ägnat mycket tid och energi åt att genomlysa verksamheten. Vad vi är bäst på och vad vi vill och framförallt – hur vi ska komma dit vi vill.
Detta stora och härliga jobba har mynnat ut i vår nya profil. MED RÄTT SPELARE I LAGET.

Våra gamla värdeord MOD RESPEKT ENGAGEMANG finns fortfarande kvar i oss, och vi lever med dom, men det ena utesluter ju inte det andra så tillsammans med MED RÄTT SPELARE I LAGET kommer vi att ta rekryteringarna och Sträva stora kliv framåt!